fredag 26 juni 2015

"We need more teeth"

Idag har jag och bästa syster varit på bio med min äldsta systerdotter. Det var Jurassic World som stod överst på önskelistan hos den yngre generationen, och vi bänkade oss med popcorn i högsta hugg. Innan filmen tänkte jag på hur storyn skulle förhålla sig till sina föregångare (typ tre stycken va?), men det kan vi väl vara ärliga med att säga direkt; inga big surprises här inte! Möjligtvis lite roligare än tidigare filmer. Annars är det samma tema; stor elak dinosaurie, ensamma barn i djungeln, ett kärlekspar på jakt efter barnen och så några bad guys som vill pumpa ut så mycket pengar det bara går ur dinosauriebusinessen oavsett om de riskerar lite människoliv i processen!
Men, gillar man någon av föregångarna, spelar mindre roll vilken, ja då gillar man nog även denna. En lättsam, rolig och lite "lätt" dinosauriefokuserad film! Går garanterat hem hos kidsen om inte annat! :)


Så, det var dagens filmtips det! Så nu kryper jag ner under täcket och laddar för en dag på Kolmården imorgon! Tjiho!

Over and out
Pusspuss

Location:Hämringe,Uppsala,Sverige

måndag 22 juni 2015

Mellan dröm och verklighet

Ni vet när man är så där trött att man lite saknar orienteringen och känner sig fastkedjat tung i kroppen? När man står där med ena foten kvar bland drömmarnas fluffiga skimmer och den andra mitt i den bryska verkligheten. Lite desillusionerad! Det är inte utan att jag är där just nu! Så nu när det var sagt så önskar jag er en vilsam nattsömn, det tänker i varje fall jag göra ett försök att få till! Mitt i detta nu! Välbehövligt och efterlängtad. ��

Over and out
Pusspuss

lördag 20 juni 2015

Multitasking

Det är väl få av er trogna läsare som undgått min passion för skrivandet. Min dröm! Jag har levt med den i hela livet. Nära, och alltid pockande efter uppmärksamhet. I perioder står jag emot den, skrivarlusten, och ibland kräver den att jag sitter ner och låter orden flöda! Utan utrymme till andra val. Oftast är vi dock på samma plan. På en plats utan krav och motstånd. Vi bara är, ett.


Med datorn i knäet och TVn på i bakgrunden så fortsätter storyn. Bakgrundsljudet ger mig energi, men det spelar mindre roll om det är musik eller bara ljuden från vad som än visas på TVn. Det viktigaste är att det inte är tyst. Sån är jag! Älskar tystnaden annars, men när jag arbetar behöver jag störningsmomenten av ett bakgrundssorl. :)

Så ikväll vet ni vad jag gör! Eller kanske snarare var jag är. Någonstans ute på fantasins fantastiska vägnät. På väg mot nya möten, nya känslor och nya äventyr! Och jag älskar varenda liten sekund som jag tillåts vara där och bidra till att få den att växa! <3


Over and out
Pusspuss

torsdag 18 juni 2015

Huvudet fullt

För andra natten i rad ligger jag vaken efter midnatt och låter tankarna löpa vilt omkring efter att jag släckt lampan. Ostrukturerat och utan mål far de runt och stör lugnet. Inuti.

Jag tar mig över en extrem trötthetströskel vid 23-tiden och ligger sedan vaken när jag egentligen borde sova. Varför, kan man fråga sig? Varför kämpa sig igenom tröttheten när det enkla vore att bara borra ner huvudet i kudden och möta upp drömmarna och få den där välbehövliga vilan! Det är inte bara för att jag har en bra bok att ta mig vidare i, utan också för att jag måste uppdatera mig på nyhetsflöden och sociala medier innan jag somnar. Och när jag väl är inne i den loopen så måste jag komma ihåg att också läsa/göra/googla "det"...och "det"...och "det"...och varför inte också blogga lite, när jag ändå håller på! Och när jag väl är klar och inser att jag borde sova, ja då är ju tankarna redan på högvarv och spinner loss utan hejd! ��


Men, nu får det räcka! Imorgon är en ny dag! Med en mobiltelefonfri kväll/natt kan tänkas! Allt för att hindra att trender uppstår, eller för att helt enkelt bryta dem som redan uppstått! ;)

Over and out
Pusspuss

onsdag 17 juni 2015

Personalresa

För ett par veckor sedan åkte jag på personalresa med mina fantastiska kollegor på Artdatabanken. Det var ett riktigt lärorikt äventyr som tog mig till okända platser och möten i en, i vanliga fall, välbekant miljö. Resan gick nämligen till platåbergen Billingen och Kinnekulle med omnejd, och några av er trogna läsare vet då med detsamma att vi tog oss till min makes hemtrakter.

Redan innan vi hade hunnit lämna Uppsala bakom oss fick jag lära mig det första namnet på en blomma som jag ser dagligen men inte kände till vid namn, Ryssgubbe. Det är en vacker gul blomma som växer rikligt här omkring, ofta i vägkanten. Det är nog egentligen en sådan där blomma som man ser dagligen, men kanske inte stannar upp vid då den finns i sådana mängder. Och jag har faktiskt i ärlighetens namn alltid trott att det varit förvildad raps som spritt sig från åkrarna... ��

Resan tog oss först till Billingen och Flämslätt där vi huserade under resans gång. Det var lite tid till rast och ro dessa dagar, och desto mer tid till att upptäcka och lära! För att inte tala om att förundras av oroligt vackra omgivningar och underbar natur!


Som de fantastiska fälten av ramslök i ädellövskogen i sluttningen av Billingen vid Karlsfors som vi fick uppleva redan första dagen.


En skog som doftar lök! Fantastisk upplevelse!


Och så det fantastiska silverfallet som faktiskt faller hela 60 meter utför bergskanten, och man kan se tre bergarter vid bäcken; kalksten, alunskiffer och kalkstenshällar.
I bussen fick vi lära oss något som var väl känt i trakten och som också lärdes ut i skolorna i trakten, nämligen "USA kl tre” – som är en ramsa som hjälper till att minnas lagerföljden i platåbergen i Västergötland; Urberg, Sandsten, Alunskiffer, Kalksten, Lerskiffer, trapp (som är en lokal benämning för diabas). Testade detta givetvis på både svärföräldrar och maken när jag kom hem, och ramsan och därmed lagerföljden kunde de fortfarande som rinnande vatten!


Vi besökte också Drottningkullarna och gjorde ett stopp i skogen dessförinnan med våra fantastiska lokala guider som använde tiden väl till att tillsammans med mina mina kollegor diskutera lokal problematik kring naturvård.
Jag, med min bristande kunskap, kan förvisso se en vacker skog, men vet lite om hur den egentligen borde tas om hand.


Skogen och jag har faktiskt en slags hat-kärleksrelation. Mer om det vid ett annat tillfälle.


Men så klart hann vi med även några trevliga fikastopp! Och det är inte ofta längre som kaffet serveras i finkoppar! Mysigt tycker jag, även om det blir några fler påtårar än vad man blivit van vid nu för tiden med våra jumbokoppar! :)


Och det blir ju liksom lite extra trevligt och gott när man sitter i en punschveranda och blickar ut över en ljuvlig plats!


Vi besökte också Hornborgarsjön! Och det är att uttrycka det mild att besöket bjöd på blåsigt väder! Det blåste stundtals så mycket att man fick luta sig framåt för att pressa sig igenom vindbyarna!


Då är det tur att man kan gå in på Naturum vid Hornborgarsjön! Rekommenderar varmt ett besök där! Mycket bra föreståndare, information och möjligheter till fågelskådning även inomhus (fanns kikare att låna)!


Sista dagen höll vi oss vid Kinnekulle med omnejd. Och äntligen fick vi fint väder!


Och mina kollegor (ivarjefall fotograferna) skulle nog bli lite smått förtvivlade över min tafatta mobiltelefonfoton som inte på något sätt återger den verkliga skönheten av våra svenska orkidéer, men jag kände mig ändå tvungen att visa bilden!


Så mycket häftigt som jag har fått se och uppleva dessa dagar!


Som ytterligare ett vattenfall, Bratteforsen vid Österplana hed. Ja, det har verkligen varit en fantastisk personalresa med mycket lärande! Både på ett personligt och professionellt plan mellan kollegor, men för mig också en ovärderlig möjlighet att få ta del av mina nya kollegors imponerande arbete för att öka förståelsen för och kunskapen om vår rika natur i Sverige!


Och resan avslutades med att jag sa hejdå till mina kollegor på Kinnekulle och återförenades med familjen! Och svärmor bjöd som pricken över i:et på en underbar ramslökspesto till middagen!


Och lillflisan visade upp sitt lamm Charlie hos farfar och farmor som hon fick umgås med i flera dagar när jag var ute i naturen med mina kollegor! <3

Nu ser jag fram emot nästa års personalresa! Ingen vet än var den bär av, men med säkerhet kan jag säga att den kommer och bli toppen! Det går liksom inte att misslyckas när man har så här fantastiska kollegor!

Over and out
Pusspuss


söndag 14 juni 2015

Att möta mörkret




När vi fick barn började jag plötsligt känna oro och rädslor för saker som jag aldrig tidigare reflekterat över som hot. I samtal med familj och vänner har jag genom åren förstått att det är vanligt. Så fort det lilla barnet blir till bepansras du som förälder för att skydda ditt barn. Du förbereds för att bli skölden som skall skydda det lilla livet, nu och för alltid. Som din livsuppgift. Det öppnar upp för möjliga hotbilder där du aldrig tidigare anat dem. Och deras karaktär kan vara både fysisk och onåbar, utan form. Som rädslan att ryckas bort i förtid och lämna henne ensam kvar. Eller fordon som kör för fort och plötsligt kan komma i vår väg. Det har gjort mig sårbar och rädd. Och mottaglig för känslor som tidigare aldrig funnits eller har kunnat hållas i schakt.

Jag tänker ofta på detta och tar min uppgift på stort allvar, precis som min älskade make. Jag tänker på att gränsen mellan att vara för överbeskyddande och bara tillräckligt beskyddande är svår att hitta en balans i. Jag vill inte vara en hönsmamma som låter mitt barn växa upp omedveten om faror, inlindad i bomull och skyddad mot allt. Så jag tvingar ner mina murar och visar henne en värld att upptäcka och uppleva, på sitt alldeles egna lilla vis. Dock alltid medveten. Beredd. Det kommer man aldrig ifrån! Det kommer med föräldragenen gissar jag. Ansvaret.

Men så händer saker som gör att världen under ens fötter skakar till. Tillräckligt mycket för att störa ordningen och balansen för sitt beskydd. Mitt i den svenska, trygga sommaridyllen! Och plötsligt påminns jag om att den sköra livstråden som vi vårdar och beskyddar med våra egna liv, hotas på så många olika fler sätt än vi någonsin kan förstå och skydda oss ifrån. Och det skapar en fysisk smärta som är svår att stå emot. Vi lever i en mörk värld. Hur trygg vi än försöker göra den, och hur mycket vi än rustar våra barn för att gå ut ensamma i den världen, så finns där ett mörker som vi inte rår på. För vi kan inte förstå den. Vi kan inte se den, och vi kan aldrig förbereda oss för den eftersom den plötsligt finns mitt i tryggheten. Där du aldrig trodde att den skulle finnas!

Jag tänker på att det finns ett lärande att finna i allt som sker, men har svårt att förstå vad det är jag ska lära mig denna gång? Att det inte finns safe zones? Att det inte finns trygga platser där vårt beskydd inte behövs? Jag vill inte tro på det. Jag vill tro på en värld där åtminstone vi människor respekterar varandra och de liv vi väljer att leva. Där en sjuttonårig flicka kan sätta sig på sin moped och tryggt kan åka hem i sommarkvällen till sin väntande familj. Vila i frid Lisa Holm, och all kärlek och kraft till dina nära och kära i denna svåra stund! ❤️

Over and out
Pusspuss

söndag 7 juni 2015

Regndroppar i bröllopskronan

Förra helgen väntade min lillebror vid altaret på sin brud med alla oss nära och kära närvarande i bänkraderna bakom honom. Vilken härlig dag och vad fantastiskt att få välkomna vår fina svägerska till familjen på riktigt! Nu är det bara en lillebror kvar att gifta bort, sedan är vi alla syskon gifta.


Stämningsfull och faktiskt lite rolig vigsel. Prästen var lite snabb och råkade glömma första psalmen. Han gick rakt på "tager du" och när han var klar kom han på att han glömt psalmen! :D


Finaste lillebror och svägerskan! ❤️


Och min finaste pappa med sin "nya" vackra svärdotter!


Och lillebror med sin fina svärmor!


Och så finaste mamsen med papsen! ❤️


Och hela finaste familjen! ❤️


Bröllopstårta! Supergod!


Och jag, mamma och syster fastnade också på bild!


Och så jag och min älskade make! Han som gör mig lyckligast i världen tillsammans med vår underbara lillflisa! ❤️


Bröllopsvals!

Tack käraste lillebror och svägerska för att vi fick vara med och dela er underbara dag (trots regnet)! Vi älskar er! ❤️

Over and out
Pusspuss

lördag 2 maj 2015

Möhippa

Igår var det så dags för min blivande svägerskas möhippa! Precis som min egen, och min kära systers med för den delen, så höll vi oss till en grundregel; ingen skämsaktivitet! Har väldigt svårt för möhippor, och svensexor, som går ut på att den blivande bruden/brudgummen kläs ut i pinsamma utstyrslar och ges uppdrag om att exempelvis sälja kyssar på stan, och då gärna det under intagandet av alkohol. Nejp, det är inte my cup of tea! Jag gillar konceptet att fira av den blivande brudens sista timmar i "frihet" (blir ju lite mindre markant när man som vi kommit upp i åldern och till och med kanske redan har barn ihop) genom att göra mysiga, roliga och utmanande aktiviteter tillsammans. Och då ta sig tid att prata om det kommande bröllopet och brudens tankar och känslor kring det! Och det var precis så gårdagens möhippa såg ut!

Vi sammanstrålades med en förvånad och förväntansfull brud vid Agersta islandshästcenter utanför Uppsala! "Vi skall väl inte rida?" Var det första hon sa på väg upp till gården. "Neeeeeej...." Eller... "Jo!!!" :)


Silverdögg bar fina svägerskan på en tvåtimmarstur i skog och mark. Och stundom friskt regn!


Så vi var så där lite lagom blöta när vi var tillbaka i stallet!


Men turen började förstås i ridhuset så att alla tjejer fick känslan för start- och stoppfunktionen, och styrreglaget! ;)


Själv fick jag rida på den här fina killen, Kjarkur, och passade så klart på att ta en groupie efteråt!


Och Kjarkur var precis lika blöt som jag när vi kom in! <3

Alla tjejerna var superduktiga och det blev till och med ett par galoppsträckor för åtminstone en av nybörjarna! Imponerande, särskilt somm detta var tredje ritten någonsin i hennes liv och de två första resulterat i avramlingar och därmed en hästrädsla!

Blöta och nedkylda tog vi oss in till Uppsala Spa för en gruppbokning! Den innebär att man får ett eget rum där det finns bubbelbad, dusch och bastu med plats för åtminstone 6 personer (som vi var)! Det fanns också Kerstin Florian produkter som man fick använda, som bodyscrub, rengöringslotion, lermask, kroppsspray, ansiktskräm/spray, fot- och ledkräm, tvål, schampoo och balsam! Supermysigt! Och så bjöd de på frukt, bubbel (alkoholfritt, men vi fick dricka det bubbel med alkohol som vi hade med oss), kex och ost! Precis vad vi behövde efter ridturen!


Ett smörgåsbord av produkter!


Som alla doftade fräscht och gott!


Och vi lät oss väl smaka av serverade godsaker!


Och när vi testat en del av produkterna så sjönk vi ner i badet! Här bruden till vänster och syster till höger!


Och så jag då! Len som en barnrumpa blev jag när masken åkte av! Och på kroppen efter bodyscruben! Sååå skönt!

Vi satt alla 6 tjejer i badet, pratade, skrattade och mös innan vi klev upp, använde resten av produkterna och skrattade lite mer! Kvällen avslutades med en låååång middag på en thairestaurang nere på stan! Har dock inga foton därifrån! Bruden var mycket glad, nöjd och liksom vi andra lite småtrötta när vi bröt upp! En fantastisk dag helt enkelt, full av glädje, kärlek, allvar och äventyr för både brud och kommande bröllopsgäster! :)

Over and out
Pusspuss

måndag 27 april 2015

Svalkande dryck

Vilken härlig värme vi hade här i byn igår! Fick riktiga sommarkänningar! Äntligen! När vi var i affären så hittade jag en riktig törstsläckare som det förhoppningsvis kommer drickas rikligt av när sommaren anlänt på riktigt!


Citron och Lime lemonad från ProViva! Älskar iskall citron/lime lemonad med mycket is när man är varm och solkysst! Finns lite som är så gott som det en het sommardag! Ser fram emot att få klunka i mig denna i testsyfte och återkommer med smakrapport! Men förpackningen ser lovande ut, eller hur!

Over and out
Pusspuss

onsdag 22 april 2015

Dags för ett nytt kapitel

Nu är det inte fler dagar kvar på min gamla tjänst än att jag kan räkna dem på mina fingrar. Det är en märklig blandning av känslor som jag brottas med kring detta vändande av blad i min karriär. Mest av allt ser jag fram emot det jag har framför mig och riktigt längtar efter att få komma in i en ny vardag och ett nytt sammanhang. Och allt vad det innebär med nya utmaningar, problem, arbetsuppgifter, lärande och kollegor! Men när jag lämnar de tankarna och känslorna och försöker fokusera på det jag faktiskt lämnar, då upptäcker jag att det är svårt att tänka och känna något alls. För mig är det något mycket märkligt, och jag är övertygad om att mina fina vänner och mentorer, Elisabeth och Jonas, skulle ha en väldigt god förklaring till varför det är just så! Till dess att jag har konfererat med dem kring detta fenomen så försöker jag dock förstå det själv.


Jag har haft en fantastisk resa på Apoteket. 16 år som alltid har haft en tydlig riktning och ett mål som jag har känt mig delaktig i. Fantastiska arbetskamrater, vänner och ledare som både lyft mig och systematiserat mitt lärande under hela resans gång! Naturligtvis har det funnits en hel del väggropar och gupp på vägen också, men jag försöker nu att fokusera på det positiva och lärandet, och då är även dåliga erfarenheter av godo! Det är med andra ord inga dåliga grunder jag tar med mig vidare i arbetslivet och i det privata livet, och för det är jag mycket tacksam. Men, och här kommer det nu, jag känner mig tom på känslor nu när det är dags att räkna ner på riktigt. Det är som att jag är klar. Färdig. Fast kan jag verkligen vara det? Jag menar, jag har ju faktiskt inte slutat än! Är jag i förnekelsens rum, eller har jag helt enkelt redan passerat igenom det? Eller kommer allt att landa som ett skyfall över mig vid avtackningen nästa vecka? Jag gillar att vara förberedd och tänker att det sista alternativet inte är möjligt eftersom jag processer detta inom mig nu och sedan en tid tillbaka! Konstigt är det hur som haver!

De av mina arbetskamrater som jag känner att jag värderar så högt att jag vill behålla kontakten med, de kommer jag givetvis att fortsätta involvera i mitt liv på ett eller annat sätt och därmed känner jag inte någon större sorg för att "förlora" dem. Mina arbetsuppgifter har jag så sakteliga börjat lämna ifrån mig, och min möteskalender tunnas nu ut betydligt. Men jag känner ingen saknad av att lämna ifrån mig ansvaret och jag känner ingen saknad när jag ser att allt faktiskt rullar på och vidare utan mig vid rodret eller som en del av besättningen. De ledare och mentorer som jag sett upp till under de här åren har de allra flesta redan lämnat vår arbetsgivare, så på sätt och vis känner jag att jag följer efter dem och tar nästa steg även jag. Men det finns ett fåtal kvar, och de släpper jag inte ifrån mig. Jag kommer att hålla kontakten med dem på samma sätt som de kollegor jag vill ha kvar kontakten med och de som redan har slutat! Så, återigen, jag konstaterar att jag inte förstår att det saknas känslor kring detta avslut. Jag får helt enkelt lov att slå en signal till Elisabeth och Jonas och ta ett snack kring detta! ;)

Pusspuss
Over and out